Väl hemma i det disiga och kalla Sverige igen tillverkade jag ett stränginstrument av en Oboyburk och ett knippe gummisnoddar och spelade vid elva års ålder, under en begynnande känsloladdad pubertet, in min första låt - ett instrumentalt stycke med en viss takt och ett visst uttryck men helt utan struktur. Efter att ha tjatat om en riktig gitarr tillräckligt länge fick jag slutligen en nylonsträngad Landola i trettonårspresent av mina föräldrar och lyckades efter ytterligare något år införskaffa en riktig elgitarr - Squier Stratocaster - på vilken jag med stor möda plockade ut solot i Smoke On the Water. Detta blev min inträdesbiljett till min äldre brors rockband. (Riffet hade de redan en gitarrist som kunde) Bandet hette Nirvana och höll till i förorten Tyresö i mitten på åttiotalet. Efter år av tragglande i diverse andra mer eller mindre lyckade band med mer eller mindre mindrevärdeskomplex, kör jag nu mitt eget rejs i Sugarcoin. Vi har ingen distribution och är fullständigt oberoende. Musiken är skriven företrädelsevis på gitarr. Ofta bygger den på en enstaka idé som får utgöra någon slags kärna i en låt, ett innersta väsen. Det kan vara någon liten detalj eller en figur. Ibland inte mer än en rytm eller en tonföljd. I extrema fall inte mer är skorrandet av en smutsig stålsträng. Drivkraften är att bevara och paketera den där lilla idén, den där ursprungliga känslan av enkelhet och klarhet, vad den än har för ursprung, som om den trots sin banalitet bar på svaret till någon stor gåta. I Andreas Nerström Kontakt: Andreas Nerström www.sugarcoin.se
|
|||